Många yrken har en uttalad risk inkluderad i arbetsbeskrivningen. Arbetar man som brandman eller som polis så är man också medveten om att jobbet kan innebära en risk och en fara för livet. Det är en del av de villkor man skriver under - och som man även får betalt för. Det finns emellertid andra yrken som även de innehåller vissa faror. Att arbeta som yrkeschaufför är ett sådant.
Att dagligen ge sig ut på våra svenska vägar är att dagligen också utsätta sig själv för en fara. Man kör omkring i den vanliga trafiken och på samma sätt som en bilist så exponeras man också i och med detta för en olycksrisk. På vissa sträckor en högre sådan dessutom. Ser man till att man som yrkeschaufför inte kan lita enbart på den egna körförmågan utan där även andras måste tas med i beräkningen så finns det en naturlig risk. En trött bilist, en alkohol- eller narkotikapåverkad bilförare och så vidare: det är klart att de kan skapa väldigt farliga situationer. Samma sak gäller för vilt och för viltolyckor.
Det som dock är farligast med att vara yrkeschaufför handlar inte om risken för att krocka. Det handlar om det dagliga slitaget på kroppen. När yrkeslivet summeras och man på ålderns höst ska njuta av pensionen så har många tidigare yrkeschaufförer så pass stora problem med förslitningsskador att de tvingas till exempelvis steloperationer. Det är inte vad man brukar kalla för att njuta av livets efterrätt, eller hur?
Vi ska direkt säga att det har blivit bättre. De chaufförer som idag möter arbetslivet på vägarna ges bättre förutsättningar att slippa förslitningsskador i axlar, i armar, i nacke, rygg och i höfter. Krafttag har tagits i syfte att erbjuda yrkeschaufförer en bättre miljö där fokus ligger på det ergonomiska - och på det faktum att man behöver vila.
Idag finns det väldigt tydliga lagar kring hur pass långa pass en chaufför får köra och det skapar dels en mindre risk för olyckor och dels också ett mindre kroppsligt slitage. Våra kroppar är skapta för rörelse och för regelbunden motion. Många arbeten idag ger inte möjligheten till detta. Det skapar stora problem på sikt.
Att man tidigare enbart sett dessa farhågor på exempelvis kontor är något som de flesta är medvetna om. Personer inom kontorsyrken kunde tidigt flagga - tydligt - om att de upplevde fysiska problem med sina stillasittande arbetet; något som innebar utvecklad ergonomi - bättre stolar, höj- och sänkbara bord, mer utvecklade tangentbord etc. Först nu ser man att samma tankar implementeras av arbetsgivare inom transport och logistik. Det är positivt då framtidens yrkeschaufförer inte kommer att drabbas lika hårt av slitage och förslitningsskador.
Det är fortfarande ett yrke som sliter på kroppen, men det sker en utveckling som minskar riskerna. Samma sak gäller för övrig säkerhet. Våra vägar blir bättre, lastbilarna blir säkrare och detta leder till en tryggare situation för de som dagligen ser till att gods fraktas från plats A till plats B. En välkommen utveckling.